Trots att det på nyhetsfronten är nyhetstorka, viss stiltje råder i landet eftersom makthavarna och de betydelsefulla gått på semester efter Almedalen.
Ändå pågår det förstås ett spel om makten och om vem som ska roffa åt sig mest.
Det är rätt deprimerande att inse att människor som är svårt sjuka behandlas som sopor. Svårt sjuka människor, som varit sjuka i mer än ett år, kastas ju ut från sjukförsäkringen för att söka jobb. Många av dessa har, givetvis, inte kunnat på jobb. Den som är sjuk i mer än ett år är oftast svårt sjuk. Det är logiskt och det borde vem som helst begripa. Utan känslokalla makthavare då, förstås.
När de inte kan få jobb och inte kan jobba, eftersom de är sjuka, då slussas de tillbaka till sjukförsäkringssystemet. Nu ska flera tusen av dessa som redan slussats runt, slussas tillbaka till arbetsförmedlingen. Rena rama idiotin. Den som är så svårt sjuk att han/hon inte kan ta ett jobb och därefter fortsätter vara sjuk – hur troligt är det att den personen nu kan få ett jobb?
Pust och stön – hur dumma i huvudet är makthavare? Eller är de så totalt känslokalla?
Fram till nyåret kommer runt 2.500 personer som Försäkringskassan bedömt vara sjuka än en gång att hänvisas till Arbetsförmedlingen.
Att bli sjuk eller gammal i Sverige utan att vara rik, det är inte något att se fram emot. Nu köps äldreboenden upp ännu mer av riskkapitalister. Vissa saker måste vi känna gemensamt ansvar för. Ett samhälle utan hjärta och plats för de som inte är supereffektiva och som inte står mitt i livet – ett sådant samhälle förlorar sin själ.
Och dessutom visar det sig att beslutsfattande politiker än en gång gått rakt emot alla kloka råd när de införde datalagringsdirektivet.
Ur Svenska Dagbladet:
Datalagringsdirektivet ska hjälpa polisen att sätta dit grova brottslingar – men den svenska lagen är så komplicerad att flera internet- och telefonoperatörer fortfarande inte kommit igång med den obligatoriska lagringen av kunduppgifter. Nu talar branschen om ett fiasko från regeringens sida.
Tja, vad var det vi sa?
Varför kan man inte jobba om man har ont i ryggen? Jag har flera kollegor som arbetat trots att de har diskbråck el. spinal stenos. Detta är smärtsamma tillstånd. Att ha ont innebär väl inte per automatik att man skall försörjas av andra? Medborgare har ffa ett eget försörjningsansvar. Det är individens EGET ansvar att se till att han/hon har mat på bordet för sig och sina barn samt att pengar finns för hyra, räkningar etc. Om detta är helt omöjligt dvs man är så sjuk så man inte kan företa sig ngt arbete alls så bör man uppehålla försörjning från de andra som arbetar. Jag tycker det är viktigt med diskussion kring vilka som skall försörja och vilka som skall försörjas. Att vara sjukskriven innebär inte alltid dock att man är oförmögen att försörja sig själv.