Titel: Ett hus utan speglar
Författare: Mårten Sandén
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2012
ISBN10: 9129680158
ISBN13: 9789129680157
Henrietta är mycket gammal och ligger på övervåningen av sitt stora hus och dör. Runt omkring henne fylls de till synes oändliga antal rummen av smygande, väntande släktingar. Thomasine är 11 år. Till en början tycker hon om att leka kurragömma med sina kusiner i alla skrymslen och vrår, men snart börjar mystiska saker hända.Varför är husets alla speglar undanstoppade i en stor garderob? Och vem är den lilla flickan i sjömansdräkt som plötsligt dyker upp?
Thomasine navigerar i en tillvaro där historia är något man inte får tala om, hon lär sig tidigt att om man måste gråta gör man det ensam. Hennes familj faller sakta sönder runt omkring henne, och har gjort det länge, ”som när muttrarna skakar loss på en cykel”. Ingen klarar av att verkligen leva! De vuxna är besatta av pengar och är inget för barnen att hålla sig fast i när saker är stora och svåra att förstå.
Ett hus utan speglar är en bok som jag hade älskat att läsa som liten. Den är fylld med klassiska mysterieattribut. Ett stort hus med öde rum. Ett barn som inte talar. En liten bror som dött.
Mårten Sandén har till och med lyckats få in en egen Narnia-garderob i sin berättelse. I övrigt ser jag en hel del paralleller till Maria Gripes klassiker, Tordyveln flyger i skymningen. Nutid och dåtid flyter in i varandra och ger en djupare förståelse för tillvaron. Utan det förflutna är vi intet. Alla påverkas vi av det vi bär med oss. Den dova, liksom ljuddämpade, stämningen är också densamma. Berättelsen skulle kunna bli läskig, men det hoppar aldrig fram någon bakom ett hörn och skrämmer en. Den lätta rysningen i nacken övergår aldrig till fasa. Insikten blir i stället att man inte kan förstå allt, men att det är okej.
Boken är tänkt för mellanstadieåldern och passar alla som tycker om att läsa om livets skuggsidor. En bok att läsa ensam, men kanske ännu hellre tillsammans. Den ger upphov till många intressanta tankar och frågor. Om föräldrar och barn. Hur vi påverkas av sådant vi är med om. Och hur viktigt det är att vara sann mot sig själv för att verkligen kunna leva på riktigt.
Text: Elin Lucassi
Läs även andra bloggares åsikter om Mårten Sandén, bok, bokrecension, litteratur