När traditionella medier tar upp bloggar påstår det oftast att bloggar är som dagböcker, eller mer personliga reflektioner.
Jag har nyligen läst två böcker som ges ut i höst, två romaner av svenska författare och de har med några bloggare bland några bifigurer. Också där är bilden att bloggare bara skriver om sig själva, sitt privatliv.
Jo, det är sant att några av de bloggar med allra flest besökare mest skriver om sig själva, om vilka fester de går på och vilka kläder de köpt.
På Kulturbloggen är vi oftast tvärtemot detta bild. Vi använder bloggverktyget för att det är smidigt men skriver mer om olika kulturarrangemang eller om skivor, böcker, filmer och om frågor kring integritet och om politik. Men inte så mycket om oss själva.
När jag började blogga var det tvärtom, då skrev jag mest utifrån mig själv. Jag hade en pseudonym då: Chadie.
En del som känner mig från den tiden kallar mig fortfarande för Chadie, för det var det namn jag blev bekant som när jag lärde känna personer som är aktiva inom sociala medier.
Ibland undrar jag om personliga berättelser och privata avslöjanden är vad besökare av bloggar helst vill ha?
Är bloggverktyget mest lämpat för mer personliga/privata reflektioner?
Själv är jag tveksam. Utvecklingen går snabbt, allt fler tar till sig information och annat via webben och mer och mer via mobilt internet. Då vill många säkert hitta korta snabba texter som inte är personliga utvikningar. Jag tror det finns plats för oss bloggare som inte är så personligt inriktade också.
Fast trots att det är vad jag tror har jag på senare tid gått i motsatt riktning. Några gånger jag har börjat känna mig för att blogga lite mer personligt, utifrån min egen vardag. Då gör jag det under kategorin Chadie här på Kulturbloggen.
Typiskt mig kanske, att gå i motsatt riktning mot vad som är kommersiellt smart.
Och igår var Chadie i Rålambshovsparken i Stockholm där Rebella arrangerade Picknick med politik.
Högsommarsolen stekte över gräsmattan och grusgångarna i parken, människor satt utspridda, solade och picknickade och några barn orkade trots hettan springa kring och sparka på en boll. En och annan doppade sig i vattnet.
Då dök gänget från Rebella upp, satte upp en stor röd banderoll och ställde fram borde och dukade upp pyssel och saft, kaffe, bullar, kakor och frukt.
Och ett bord med små skrifter om vad s vill med sin politik.
Som bin till honung, lika snabbt märkte törstiga människor att det fanns något att lindra törsten med.
Det var oerhört uppskattat att få lite saft i värmen och det märktes att politik blivit något som engagerar människor. Det blev många olika samtal om politik.
Att många sade att de tänkte rösta rödgrönt var förstås något som gladde rebellorna, men det allra viktigaste är att människor engagerar sig och röstar.
Jag tycker det är en bra bild för politiker: att vara där människor är, se att de behöver saft och vatten i värmen och lyssna på dem och kommunicera.
Jag såg via bloggkompisen Roger att om de unga fick bestämma skulle vi ha en mycket stor rödgrön majoritet i Sverige:
I en mätning som SIFO har gjort för Svenska Dagbladet visar det sig att socialdemokraterna är större än hela alliansen hos de unga. Socialdemokraterna får 34 procent, två procentenheter mer än alliansen. Miljöpartiet får 16 procent. Tillsammans får oppositionen 56 procent stöd hos dem unga mot alliansens 32 procent. Mätningen gjordes under junimånad. En mätning som visar att ungdomarna anser att alliansen saknar framtidsvisionerna och en politik för ungdomar.
Något flera av de jag pratade med i Rålambshovsparken var de skillnader som ökat så i Sverige de senaste fyra åren. Något som Aftonbladet formulerat så här:
Lena Nyman kan inte tvätta håret själv och hela kroppen skriker av smärta.
Hon har förlorat en tusenlapp i månaden sedan 2006.
Jenny och Johan Isacsson är friska med var sitt jobb.
De har tjänat flera tusenlappar.
Högerns argument mot att människor får bidrag är att det gör människor passiva, att de gör att de förlorar förmågan att kämpa. Att sanningen är att den som kämpar kan vinna, men den som inte kämpar kan inte vinna. Och att den som kämpar också ska ha mer, på grund av detta.
Den som inte vill kämpa ska inte ha lika mycket.
Något hårddraget, men ändå, det är lite den grund som högerregeringens politik bygger på.
Vad de rödgröna vill istället är att det både ska löna sig att kämpa och att alla ska få möjligheter att kämpa, få de förutsättningar att de kan vara med och kämpa. Men den som drabbas av sjukdom, till exempel, eller av annat skäl, faller bort, ska få stöd och hjälp och kunna leva vettigt ändå. Kunna ta sig tillbaka eller ändå ha ett värdigt liv.
Något annat vi pratade om under picknicken var ordet utanförskap. Hur meningslöst ordet på sätt och vis är: det innehåller en slags bedömning: någon är innanför och med och någon är utanför och mindre värd.
Utanförskap kan vara så mycket. En arbetslös kan hamna utanför arbetslivet. Den som är sjuk kan hamna utanför.
Det är de saker som gör att människor hamnar utanför vi ska angripa.
Roger Jönsson har bloggat mer kring Aftonbladet artikel.
Bloggaren Peter Gustavsson var också med på picknicken, fast han har inte bloggat om det.