Odell – mest plump i valrörelsen?

Många är upprörda över statsrådet Odell.

Röda Berget skriver:

Mats Odell står för årets hittills värsta lågvattenmärke. Jag vet inte om det är desperation, tungan som slant eller om den här typen av debattstil är vad som kommer att prägla den borgerliga valrörelsen.

Vad Odell gör att attackera Mona Sahlin på ett rätt skändligt sätt, en attack som jag hade förväntat mig från buskhögern i SD eller ND, men inte från Kd och allra minst från ett statsråd.

Bakgrunden är de rödgrönas förslag till 12 miljarder kronor mer till kommuner och landsting 2011 och 2012.

Det är klart det är skakigt nu för högerregeringens statsråd. Opinionsundersökning efter opinionsundersökning visar att det kan bli tufft för dem att få behålla regeringsmakten. Nu kommer de rödgröna med ännu ett förslag som är bra för landet.

Vad gör Odell då? Jo tar till ett riktigt fult slag och fulargumentation av lågvattenmärke och han säger:
– Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.

Allt går väl tillbaka till det svenska folket? Om vi sänker skatterna får skola och sjukvård färre resurser: det slår tillbaka på människor.

Människorna måste alltid betala något: frågan är vilka alternativ som ger mest. Att sätta fart på landet som ju de rödgrönas förslag innebär: det kommer att ge mycket tillbaka.

Men i vilket fall: Odell borde be om ursäkt, valrörelsen ska inte bedriva med pajkastning.

Jag tolkar det som att Odell är rätt skakad. Därför går han till plumpa angrepp och kan inte hålla en bra stil.

Mitt i Steget har gått in på djupet och funderat på varför Socialdemokrater blir så upprörda. Han går in på hur Socialdemokratin upplevt den hårda personförföljelsen av Olof Palme och sedan mordet på Anna Lindh och han ser en röd tråd:

Mona Sahlins hjärtefrågor är desamma som Olof Palmes men hon har lagt till hela HBT-rörelsen och integrationsproblematiken till att ligga nära hennes hjärta.

Detta utmanar minst lika mycket, hon river därmed ner hela den sista bastionen som det, i grunden den pattriarkalt definierade normen, ramverk som omgärdar samhällssynen för framför allt den yttersta högern i svensk politik. Hon utmanar med sin syn och sin blotta existens alla de fördomar som finns i ett samhälle. Och det är därför hatet och kampanjen mot henne har samma karaktär som den mot Olof Palme, ett hat och en kampanj som inte skyr några medel.

Relaterade länkar:

Jakop Dalunde skriver på Newsmill och Mona Sahlin uttalar sig i Aftonbladet. Mary har ett lite annorlunda perspektiv som inte är irrelevant alls, det ligger i tabloidpressens kultur att förstärka denna typ av uttalanden. Och slutligen, Katrine Kielos varnade för denna retoriska utveckling i tidskriften Fokus redan 2008.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, kristdemokraterna, Mona Sahlin, Toblerone